Timjansläktet

Familj och namn
Lamiacea, plisterväxter. Släktnamnet Thymus kommer från grekiskan och kan härledas till översättningen dofta och rökelse. Släktet har ca 350 arter hemmahörande i Europa och Asien, där de använts sedan forntiden både inom hushållet och medicinskt. Stor- och backtimjan är inhemska i Sverige.

Härdighet
B. Kan odlas i hela landet i skyddat och väldränerat läge.

Beskrivning
Lågväxande eller mattbildande ört eller halvbuske. Timjan har aromatiskt bladverk. Bladen är små äggrunda till barrlika. Blommorna är lilarosa och sitter i små bollika ax i toppen. Gillas av fjärilar och pollinerande insekter. Både blomma och blad är ätliga.

Växtplats
Trivs i väldränerad, gärna kalkrik jord i full sol. Bra krukväxt.

Skötsel
Relativt lättodlad. Aktas från vinterväta. Inte så långlivad, så den kan med fördel föryngras med delning med två till tre års mellanrum. C/c 15 cm.

Förökning
Genom delning, sticklingar och frö.

Användning
Kan användas som marktäckare i kanter eller i springor mellan stenar i gångar. Fin i kruka och som stenpartiväxt. Busklika timjan kan användas som kantväxt. Timjan har en given plats i kryddträdgården. Både blomma och blad används i matlagning som medicinalt. Blad skördas för att användas färska eller torkade. Torkad timjan har mer koncentrerad smak än färsk.

Problem och lösningar
Relativt problemfri. Kan ruttna bort vintertid om den inte har det torrt om roten. Förhindra genom väldränerad växtplats.

Arter och sorter
'Doone Valley', gulbrokigt bladverk, doftar och smakar citrus, lilarosa blommor, 15 cm.

T. serphyllum, backtimjan, låga timjan med marktäckande egenskaper.
T. vulgaris, kryddtimjan, halvbuskar, med mycket smakrikt bladverk.
T. x citriodorus, citrontimjan, låga timjansorter, de flesta med marktäckande egenskaper, bladverk doftar och smakar citron.