TEXT: Matilda Nilsson, BILD: Karina Brozinic
Hur woodland-odlandet uppkom är något oklart men en teori bottnar i de omfattande växtintroduktioner som kom under senare delen av 1800-talet till början av 1900-talet, framförallt i England, som gjorde att parkskötarna fick placera överblivna växter i parkernas utkanter. Snart skulle de upptäcka att de halvskuggiga, skyddade miljöer som uppkom var en fördel för växternas överlevnadsförmåga, jämfört med de öppna ytorna i parkerna. Woodlandet hade blivit till, och har varit ett populärt sätt att skapa ombonade, frodiga trädgårds- och parkmiljöer sedan dess.
Förutsättningar
I ett woodland ska det finnas vindskydd, hög fuktighet och skydd från solen. Träd bildar tak, brynplanteringar eller lägivande häckar ger vindskydd. Jorden ska innehålla fukt, men samtidigt vara något genomsläpplig och humusrik, med en god, det vill säga grov struktur. En kompakt lerjord kan vara ett problem, liksom alltför genomsläpplig sandjord. Jordförbättring med grova torvprodukter, grov kompost och organiskt gödsel är att föredra för bästa resultat. Tillsätt även grus och grov sand om jorden är lerig. Grus i olika storlekar är att föredra för bästa dränering. Fin sand ”försvinner” i den finstrukturerade leran, liksom plantjord, vilket gör jorden kompakt.
Skötsel och möjligheter
Ett woodland innehåller friväxande träd och buskar, kompletterat med ett tätt örtartat skikt av perenner och marktäckare. Här finns alla möjligheter för en extensiv, enklare skötsel. Det kan räcka med lite beskärning då och då av grenar som växer ”fel” eller en lätt gallring vid behov. Perenner som inte vissnat ner helt på egen hand kan klippas ner om estetiken kräver detta. Ogräsrensning brukar ingå de två första åren, sedan är det inte mycket av den varan, OM jorden är relativt ogräsfri från början. Rotogräs från åkerjordar kan vara seglivade och svåra att få bukt med, trots upprepat rensande. Grunden är A och O, slarv vid anläggningen får man betala för senare i form av extra skötsel.
Att ta vara på befintliga miljöer
En övervuxen eller vildvuxen trädgård är perfekt för ett woodland. Innan allting ratas och röjs undan för gräsmatta, tänk en gång till. Spara växter som är lämpliga, d v s tål fuktighetshållande jord, halvskugga och har någorlunda beskedliga rotsystem. Stamma gärna upp gamla träd och större buskar för att få in mer ljus för perenner och marktäckare. Att stamma upp gör också att du själv kan befinna dig i anläggningen och vandra runt på små stigar mellan växterna, samtidigt som det blir möjligt att spara äldre växter, vars stammar ofta ger mycket karaktär åt woodlandet. Om inget vill växa direkt under större stammar kan marken täckas med bark eller jord kan läggas på runt om stammen. Se till så att ingen jord ligger an direkt mot stammarna, som annars kan ruttna.
En del av en naturtomt kan med fördel förvandlas till ett woodland, som på ett naturligt sätt då väver samman naturens vildvuxenhet med trädgårdens ordning. Woodlandet blir en given övergång, med både vildvuxenhet, spännande trädgårdsväxter och ordnade promenadstigar.
Att nyanlägga ett Woodland
Börja med jorden. Komplettera med jordförbättring enligt ovan för bästa utgångsläge. Det är en fördel att välja en växtplats som kan erbjuda en bra grund. Ett mycket vindutsatt läge med sandjord kan skapa mer jobb än nöje. Kanske är denna miljö mer lämpad till en vacker strandträdgård, en solgassande medelhavsträdgård eller liknande. Det är en fördel att spela med naturen, inte mot den. Undvik tung åkerjord med mycket ogräsfrö och rötter. Se upp med harpad jord (grovsållad matjord, kan innehålla ogräs) om du inte känner till ursprunget. Finfördelade jordar som plantjord och andra prefabricerade jordtyper på säck är oftast inte att föredra. Grov struktur ska det vara, från grov torv, grov kompost och gärna löv och barr. Använd med fördel löv från ek och bok, som tar lång tid på sig att brytas ner, alltså håller strukturen i jorden under längre tid. Flis, sågspån, halm och färsk bark tar kväve ur jorden vid nedbrytning, så om dessa tillsätts krävs extra kvävegödsling.
Om inga träd finns på platsen, börja med dem eftersom de kräver mest tid för att utvecklas. Lämpliga träd är ek, al och tall. Dessa har rotsystem som går djupt eller är begränsade, så att de omgivande växterna får det lite bättre. Alen berikar dessutom jorden med hjälp av kvävefixerande bakterier i rötterna, som tar vara på kvävet från luften. Undvik träd med aggressiva rotsystem eller träd som konsumerar mycket vatten, som björk, alm, bok och lind. För övrigt kan alla möjliga träd användas, även mindre prydnadsträd. Se upp med toppympat material, då stammen inte blir högre än den är vid inköpstillfället. Träd med olika stamhöjder kan beställas på handelsträdgård eller garden center. Vid nyanläggning kan det vara bra att använda några snabbväxande arter, som häggmispel (Amelanchier spicata), hägg (Prunus padus) eller fågelbär (Prunus avium). Kaukasisk vingnöt (Pterocarya fraxinifolia) är också snabbväxande, men sätter många rotskott. Bra om man önskar en tät trädridå på något ställe. Plantera även omgivande häckar eller grupper av högre buskar för vindskydd runt om woodlandet. Dessa bör vara friväxande, inte klippta, om man vill att det ska se naturtroget ut.
Forsätt med att plantera buskar, följande släkten kan med fördel användas: Rhododendron inklusive azaleor, hassel (Corylus), trollhassel (Hamamelis), olvon (Viburnum), konvaljbuske (Clethra), Magnolia, amerikanskt blåbär (Vaccinium corymbosum). Plantera dem i mindre grupper eller som solitärer med öppen mark mellan för perenner och marktäckare.
Lämpliga perenner och marktäckare kan vara: ormbunkar av olika slag, exempelvis träjon (Dryopteris filix-mas), funkia (Hosta), Waldsteinia, skuggröna (Pachysandra), julros Helleborus, klippstånds (Ligularia), fänrikshjärta (Dicentra formosa), Astilbe, plymspirea (Aruncus), silverax (Actaea). Brokbladigt kan vara mycket vackert i ett woodland, det vitbrokiga lyser upp i mörka hörn. Brokbladig kaukasisk förgätmigej (Brunnera) ’Looking Glass’ och lungört (Pulmonaria) ’Mrs Moon’ tillsammans med klätterbenved (Euonymus fortunei) ’Emerald Gaiety’ fixar ljuspunkterna. Plantera perenner och marktäckare tätt nog för god täckning och mindre ogräsrensning. Avstånd c/c 35-50 cm är lagom, beroende på höjd och bredd. Höga perenner klarar c/c 50 cm, för lägre gäller c/c 35-40 cm.
Täck inte marken med markduk eller täckbark, låt istället växterna breda ut sig och etableras. Lämna plats för små snirkliga stigar att vandra på, gärna med täckbark, natursten eller runda träkubb. Här är det dock lämpligt att grunda med markduk för att undvika ogräs i gångarna.
Till sist, placera en vacker soffa eller bänk i ett av woodlandets trygga vrår och njut!
Publicerad: 2010-11
Matilda Nilsson är biolog och trädgårdsingenjör med inriktning design. Hon driver företaget Biotopia Landskap och Trädgård, där hon arbetar som konsult, designer och skribent. Hennes specialitet är växtkunskap, ståndort, grönytor för biologisk mångfald och energieffektiv trädgårdsplanering. Biotopia har haft uppdrag både i Sverige och mellanöstern, där projekten handlat om vattenbesparande trädgårdar i ökenklimat.