TEXT: Karina Brozinic
Avläggare lämpar sig för flera bär- och prydnadsbuskar, men även klättrare som blåregn. Det finns flera sätt att utöva metoden. Du har säkert själv sett avläggning ske i naturen, när en svartvinbärsbuske böjt sina tunga grenar mot marken och dessa börjat slå rot. Metoden är långsam, då vissa växter kan ta några år innan den nya plantan är självförsörjande, men för andra går det på samma säsong.
Enkel avläggning
Du fäster avläggaren, en ung gren, under jordytan med en U-formad bastant järntråd. Lillplantan avskiljs från moderplantan när den rotat sig ordentligt. Metoden kan ta minst en säsong på sig. Lämplig tid att starta en avläggning är på våren när saven stiger, men det går även på senhösten. Du kan föröka vinbärsbuskar och nejlikor på detta sätt.
Ormavläggning
Fungerar som ovan, men man försöker få ut flera plantor av samma gren. Det är en vanlig metod för växter med långa och böjliga grenar, ex klematis, blåregn och kryprosor. Du böjer grenen till marken och fäster på flera ställen. Såra gärna ställena som ska ner under jorden med ett litet snitt. Packa jorden ordentligt över. Det ska vara minst en bladknopp mellan fästena och bladen ska alltid vara ovan jord. Toppen får inte sättas under jord, för då är det bara denna som rotar sig.
Toppavläggning
Björnbär och hallon lämpar sig för toppavläggning. Det är i grentoppen som den starkaste koncentrationen av rotbildningshormoner finns. I slutet av våren böjs grentoppen ner mot en grund grop på 10 cm. Fäst med U-formad galvaniserad ståltråd och täck med jord.
Gropavläggning
Metoden kan användas när det är låga växter som ska förökas, som ljung, buskveronika eller dvärgrhododendron. Det är bra om du förbereder den gamla plantan genom att beskära den hårt under vintern. Det stimulerar tillväxt av nya skott. Så snart som det är möjligt på senvintern, innan växten kommer igång, ska du så gräva upp hela plantan och sänka ner den i en grop. Bara 3-5 cm av topparna ska hamna över marknivå innan du fyller gropen med jord. På hösten grävs plantan upp och alla skott som rotat sig skärs av och planteras som nya plantor. Nackdelen med denna metod är att ursprungsplantan tar mycket stryk och inte alltid klarar sig. Men det är en metod för föryngring.
Skottavläggning
Metoden passar bra för t ex syren, kornell, häggmispel, perukbuske och flera pilar. Metoden liknar gropavläggning och har den fördelen att dessa växter klarar av en förökning flera år i följd. Alla stammar och grenar beskärs hårt under vintern, så bara ca 5 cm blir kvar över jorden. De nya skotten täcks med jord allteftersom de visar sig. Fortsätt tills ca 20 cm av skotten är täckta. Innan säsongens frost kommer kan du gräva upp och skära av de rotade nya plantorna.
Luftavläggning
I denna metod sker avläggningen ovan jord. Rumsväxter som fikus eller utomhusväxter som magnolia och trollhassel lämpar sig för tekniken. Deras grenar är för hårda och bryts lätt av om du försöker böja dem mot marken. Grenen ska vara ung och ännu inte vedartad. Några decimeter ner på grenen mellan två bladpar skär du ett snitt snett uppåt. Grenen kan behöva spjälkas, för att inte gå av. Rotningsmedel penslas försiktigt på snittytorna. Spagnummossa eller en tandpetare kan petas in i snittet för att hålla det öppet. Mer mossa sätts runt snittet på utsidan och en genomskinlig plastpåse tejpas runt det hela. Håll koll på mossan som ska hållas fuktig. Inomhus kan det ta några veckor innan rötter börjar bildas och utomhus tar det nästan upp till sex månader.