Odla med barn

Vi hälsar på två förstagångsodlare i deras koloni. Att det är första gången Yrsa och Mattis odlar förklaras av deras ringa ålder. På sitt fjärde levnadsår är våra odlare, och det finns ingen gräns för hur stolta de är över sin odlingslott.

TEXT & BILD: Karina Brozinic

Yrsa och Mattis är grannar och bästa vänner. Familjerna bor så lyckligt att de har små odlingslotter bara runt husknuten till lägenheterna. I år beslutade de båda familjerna att odla en lott ihop och låta barnen vara med i hela processen. Ingen hade odlarerfarenhet sedan innan, så det blev en spännande erfarenhet för alla. Ett sätt att göra något roligt tillsammans hela familjen.

Odla med barn Odla med barn Odla med barn

 

Jag hinner inte mer än kliva ur bilen på parkeringen förrän barnen drar iväg med mig och skriker i kör:

- ”Pumpor! Du måste se jättestora pumpor! Kom, kom!”

Så pekar de ivrigt på grannarnas squash. Sedan springer de till sin egen lott och pekar lika ivrigt på sina egna betydligt mindre, och på pumpaplantorna som ännu inte hunnit bilda frukt. Det spelar ingen roll att deras frukter är mindre. Glädjen och stoltheten är lika stor ändå. Yrsa hukar sig ner vid pumpaplantorna.

- ”Pumporna växer inte. Men de kommer kanske sen.”

- ”Har ni ätit squash någon gång?” undrar jag.

- ”Jag har!” utropar Mattis.

- ”Inte jag. Men jag har sett det på TV.” svarar Yrsa.

- ”Har ni ätit något annat från trädgården?”

- ”Jordgubbar”, svarar Mattis. ”Hon har plockat de stora, jag de små.”

- ”Ja, jordgubbar” inflikar Yrsa. Mattis tittar sig uppspelt omkring:

- ”Jag har vattnat rödbetorna!”

Och det har han. Fina är de. Jag ser lökar, sallat, blommor, potatis och annat, men vill få barnen att själva berätta vad de planterat och hur det var. Det visar sig vara svårare än jag trodde. För snabbt skiftar fokus till något annat. De fick syn på vattenkannorna och sprang genast iväg för att hämta vatten. Inte för att det behövdes, men för att det var roligt. Så jag passar på att fråga om något varit svårt eller jobbigt.

- ”Jag tyckte pumporna var svåra.” säger Yrsa. ”Allt var svårt.”

- ”Oj, men vill du göra det igen nästa år?”

- ”Ja, det vill jag.”

Odla med barn Odla med barn

 

Det är det som är så härligt med barn. Inget är för svårt. Inget är omöjligt. Det är enkelt att odla och därför en lämplig hobby även för barn. Ett bra sätt att vara aktiv i friska luften. Tillräckligt mycket att vara nyfiken på och att lära sig av. Kanske är det extra viktigt idag att lära sig var maten kommer ifrån, och lättare uppskatta grönsaker om man själv odlat det.

- ”Du har inte vattnat på lababena.” upplyser Mattis.

Medan de springer iväg och hämtar mer vatten studerar jag lillebror Henri. Han är ett och ett halvt. Vattenkannan är spännande att utforska, och han är lycklig bara få tulta omkring i landet.

- ”Hjälper lillebror till också?” frågar jag Yrsa.

- ”Han äter bara jorden. Titta en snigel!”

- ”Har ni sett många djur härute?” undrar jag.

- ”Jaaa, myror och sniglar.” svarar Mattis.

- ”Är ni rädda för något djur?” fortsätter jag. Yrsa svarar för båda:

- ”Spindlar. Vi tar bort dem med krattan.”

Odla med barnSnabbt skiftar fokus igen och Yrsa vill till lekplatsen. Jag tar till ett beprövat knep för att få dem berätta mer och mutar med godis. (Ja, jag vet att det hade varit bättre med bär och frukt, men de sålde inte det på macken när jag tankade och jag hann inte annat.) Så låter de sig fotograferas och pekar och berättar vad allting är. Avslutningsvis frågar jag vad som varit roligast med att odla själv, och Yrsa svarar:

- ”Att äta maten här…utom pumporna. Pumporna var svårast i hela världen!”

Publicerad: 2010-10-27